Det är en ganska rejäl flik som är som lös.. Å såret såg ju jättefint ut tills igår.. 
Då såg det mer svullet ut än tidigare!!

Men idag så försökte jag rengöra ordentligt i såret och torka torrt så det ska börja ta ihop nån gång, sen la ja på en kompress och sen rejält med bomull så att det sitter men att det ändå inte drar åt förhårt när man linda med vetflexet...
Men det är lite svårt att få det till att sitta bra, speciellt när det är så mkt snö i hagen och hästar står ju som sällan stilla också..
Det är bara att kämpa på! Ska snart dit igen för att kolla till så det sitter annars får jag linda om det igen!

---

I lördags så passade jag även på att ta våran första prommis för året och även sen hon började vila!
Har inte hunnit med det tidigare å så hare ju inte vare så motiverande när det har blivit mörkt så fort också..

Men promenaden gick över förväntan kan ja säga!!

Jag tog på henne repgrimman och ledrepet sen traskade vi iväg mot linbanevägen.. 
Men till min förtret så var den oplogad så vi gick bara runt byn istället! Hade som ingen större lust att plumsa i snön, hade väll vare en annan sak om ja hade ridit henne!

I början av promenade så blev Aquila jagad av grannhunden en bit, hon var påväg att springa tillbaka till stallet men ja fick stopp på henne innan dess å så sen vare bara att ropa på henne tills hon kom tillbaka, men det to en liten stund för hunden som for efter henne var nog rätt busig å ville få igång henne, men de ville inte hon :P 
Så hon sto mest bara å va feg å vågade inte gå förbi.. Men efter många om å men så kom hon tillslut så vi kunde fortsätta våran promenad!

Clara vart även lite otålig när vi sto stilla å ropade på Aquila, men hon skötte sig riktigt bra måste ja säga!!

Sen fortsatte vi vidare utan problem, fast hon var ju lite på tårna men hon lyssnade på mig när jag sa till henne.
Jag kan väll säga att det blev en hel del ryggningar och stopp i början så hon skulle bli lite mer uppmärksam på mig, å efter det var hon riktigt fin!
Tills vi kom längst upp i byn, där fick hon för sig nå att bli rädd för nå obegripligt i min hjärna, men ja fick tillbaka hennes uppmärksamhet rätt fort å vi fortsatte framåt, men då var hon ju lite på spänn så när vi skulle passera en stillastående silvrig Mercedes så var ju den JÄTTE läskig :P 
Men vi gick fram till den så hon fick lukta å då vare ingen fara längre :P

Sen traskade hon på lungt i mitt tempo, hon ville gå om mig ibland men sa till henne då å hon lyssnade riktigt bra!
Ja kände mig riktigt glad efter våran promenad, hon försökte sig inte på några dumheter alls!! :D